Mina morgonrutiner..

...vaknar och upptäcker att jag snoozat alldeles för länge o är sen.

Rusar upp ur sängen, slänger på mig de kläder som ligger närmast.

Går en rask promenad med Vintra som egentligen är lite för kort för mitt egna samvete.

Springer till bussen, kommer på att jag kanske inte drog ur plattången.. stannar o tänker snabbt igenom om ja ska springa o kolla eller om jag ska lita på mig själv, bestämmer att jag inte är så mkt att lita på o springer tillbaka o upptäcker självklart att den är urdragen.

Sringer ner för trapporna, o får en tanke att jag kanske inte låste dörren. Springer upp igen o rycker i dörren... den va låst, bestämmer mig för att kolla om kaffekokarn verkligen va avstängd. Vintra blir jätteglad o tror att NU nu stannar ja säkert hemma. Tittar sorgset på mig när ja än en gång stänger dörren efter att ha upptäckt att kaffekokarn självklart va av... ja hade ju inte ens haft tid att dricka kaffe... som vanligt. Ner för trapporna igen... vänta nu, låste ja dörren? Ger mig själv en örfil i tankarna o tänker att skitsamma, ja har ju en vakthund.

Springer till bussen.. självklart åker den förbi rätt famför ögonen på mig. Får stå o vänta.. o vänta... o vänta... o när den väl kommer är den tokfull, ja får stå. Ofta jämte någon illaluktande alkis eller bara en ganska svettig man.

Missar min spårvagn, bestämmer mig för att ja hinner in på Pressbyrån för att köpa en kaffe, är ju ändå 8 minuter tills nästa vagn kommer. Tar mitt kaffe... o då är de kö. DE va inte en människa inne i butiken när ja kom, men visst f-n har de dykt upp folk från ingenstans som står före mig i kön o antingen så står de länge o väl o letar efter mynt i plånboken eller så har de kort som är avmagnitiserade eller så har de inte tillräkligt med pengar med sig för att kunna betala för allt o då står de o velar vad de ska lämna tillbaka, eller så är det ngn som inte kan så bra svenska och som fått problem med sitt västtrafik kort och som inte FATTAR att de inne på Pressbyrån inte kan göra ngt åt saken.. hur många gånger de än säger att VI kan inte hjälpa dig du får gå till Västtrafik kontoret. Vad är det då som är så svårt att förstå? Måste man än en gång älta sitt problem inte bara en eller två gånger utan gärna fler till en person som precis har sagt att JAG KAN INTE HJÄLPA DIG!

Jag slänger fram 20 kronor o säger att det är jämt för att jag ska hinna. O det är på sekunden att ja hinner med den. Kaffe har jag över hela mig efter ruschen till vagnen.

Vid handels kommer inte spårvagnen upp för backen pga spårarbete, alla får gå av o jag får springa den resterande kilometern till skolan.

Med andan i halsgropen kommer jag mer eller mindre preciiiiiiis tills dess att lektionen börjar o sen tar det en 40 minuter innan jag lyckas andas normalt igen o kan koncentrera mig o då är lektionen slut o dags för rast...

Och dagen efter börjar det om igen... och så fortsätter det.. älskade älskade morgonrutiner