Idag har de hänt grejjer!! Dagen började ungefär sähär..
"Jag va livrädd för att försova mig så jag bestämde mig för att ligga o kolla på tv i soffan hela natten och OM jag skulle somna så skulle jag garanterat vakna av mig sälv några timmar senare, och precis så blev fallet. Somnade vid tolv.. o vaknade halv fyra, strax innan klockan ringde. Av ren vana satte jag på kaffekokaren.. men attans, ingen mat o dryck 12 timmar innan operation.. o vetenskapen av att jag inte fick dricka kaffe plus den ljuvliga doften av kaffet som redan va färdigt gjorde ju att jag kunde ha dödat för en kopp. Med sorg i hjärtat va ja tvungen att hälla ut 5 koppar i vasken.. o det kändes vill ja lova. Jag började att fixa lite.. grejja mig iordning, slängde lite skräp o 05.15 stod jag o väntade på bussen som skulle ta mig till stationen o vidare till Halmstad för korsbandsoperation! Jag satt på tåget och va ganska nöjd med mig själv att jag klarat av att VAKNA i tid, hunnit med bussen OCH tåget, bra början på dagen. Till en början så reflekterade jag inte så mycket över att tåget stod still i Kungsbacka, ibland så väntar de ju in nya tåg o de kan ju ta ett par minuter. Men när tåget stått stilla i 20 (!!!!!) minuter utan att ngn sagt varför så började ja bli irriterad, ja frågade en stressig konduktör vad som va fel? Han sa att bromsarna inte släppte och att det kunde ta en stund till. Då sa jag att DÅÅ får ni faktiskt ordna en taxi till mig för om 45 minuter ska jag operera mig o få ett nytt hjärta. Han tittade väääääldigt konstigt på mig. Hjärta? frågade han undrande. Vad pratar du om? sa jag. Han fortsatte, Du ska få ett nytt hjärta men sitter här? Jag fortsatte o sa att " NU vimsar du, ja ska inte få ngt nytt hjärta. Tror du ja skulle behöva de? Jag är ganska så nöjd med de ja har... fast ett av guld kanske skulle va ngt.. DU sa att du skulle få ett nytt hjärta. Nä korsband sa jag.. o så fortsatte det ett par minuter innan han slutligen sa att de inte betalar taxiresor förrän efter nån viss tid, kommer inte ihåg riktigt hur länge. I varje fall ska jag skicka mail o kräva min tågresa tillbaka eftersom jag bleb 45 minuter sen till min operation, o de kan ju inte va ok?
Jag fick i alla fall bli opererad så nu ligger ja här.. har relativt tråkigt.. mina roomies är väl inga höjdare heller, vi är fyra damer i blandade åldrar.. en kräks hela tiden av narkosen, en klagar och låter "ojojojojoj" o den andres mun går i ett.. oavbrtet. What to do.. what to do..
onsdag 25 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar